Det skrämmer mig hur mycket vissa personer kan görs så stort intryck på en. Jag blir rädd när jag tänker på hur mycket en person kan betyda och att ens humör och hur man mår kan bero på en enda liten person. Detta kan nog vara det som skrämmer mig mest. En person kan vända ens värld upp och ned och kan få en att bli så sjukt galet glad. Folk har frågat mig varför jag de sista året varit så bestämd på att jag inte ska ha ett förhållande och jag har nu insett att detta är anledningen. Jag har varit så fruktansvärt rädd för att känna såhär, att en annan person ska vara så stor del i hur man mår. Jag har varit i förhållanden där detta endast har varit negativt, där jag har mått fruktansvärt dåligt pga en viss person och där jag aldrig fick uppleva det positiva med att ha en person i ens liv som gör så stort intryck på än. Jag vill inte uppleva det igen och därför är jag mer på min vakt än vad jag varit förut.
Jag är nu livrädd för jag har en person i mitt liv som får mig att känna så otroligt starka känslor. Känslor som verkligen skrämmer mig! Folk har frågat mig varför jag inte satsar på denna person då det är uppenbart vad vi båda känner för varandra och jag har kommit på 1000 olika förklaringar och anledningar till varför men ingen har ritkigt varit den rätta. Jag är rädd för att bli beroende av en person igen och jag är fruktansvärt rädd för det som precis har hänt, att jag är riktigt ledsen pga av honom. Han kan få mig så otroligt sjukt glad och bevisligen om en människa kan få än att känna så starka känslor så kan den bevisligen få en så otroligt sjukt ledsen också. Jag kan inte riktigt hantera dessa känslor och jag kan definitivt inte lära mig hantera när jag är såhär ledsen. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag är så fruktansvärt rädd för att förlora honom att jag automatiskt stöter bort honom. Jag kan inte förklara varför jag gör som jag gör. Jag skulle kunna göra ALLT för den här killen och det gör mig så otroligt rädd. Jag vill inte känna mig så "fast" vid en person. Jag vill ha den här människan mer än något annat men jag har varit för rädd för att slå slag i saken och bara satsa.
Här om dagen funderade jag på om jag någonsin kommer känna mig redo för ett förhållande med honom och jag kom fram till att det nog kommer dröja ett tag. Några timmar senare hände något och jag trodde att jag var på väg att förlora honom och då, just i den sekunden, insåg jag att det är han jag vill ha! Jag skulle göra allt för honom, jag skulle släppa världen för honom. Jag har kommit fram till att det spelar ingen roll om jag har varit så sjukt rädd och inte vetat om jag vågar, jag går hellre och är rädd än att leva ett liv utan honom. Ett liv utan honom vill jag inte ha och det som gör mig sjukt ledsen just nu är att det kanske är det som väntar mig. Jag kan ha förstört allt, jag hoppas verkligen inte det. Jag kommer alltid finnas här för honom och om han behöver tid så är det vad han ska få. Jag kommer aldrig släppa honom och jag kommer aldrig sluta kämpa för honom. Det kan jag lova.
